John Söderberg

In conversation with A. Burns & J. Lundh

i samtal med A. Burns & J. Lundh
Wagon

Wagon | Found material | 2012

Wheel

Aileen Burns & Johan Lundh
Why do you make art? What drew you to this field?

John Söderberg
I grew up in an artistic family. My father has worked as a drawing teacher and always assisted my brother and me with material and space for artistic work. So in a way I wasn’t drawn to this field but always there, knowing about art history, about painting and sculpture. At the same time I have been doing and making things on my own since I was a young child, inventing objects and techniques of construction and mechanics. Most of the things I did I would never even come up with the idea to call art, but I also experimented with techniques and styles that clearly belong to the art world, like copying old paintings and figures that I liked.

AB & JL
Are you inspired by any other artists who have tried to break down the barrier between art and life, or work and life?

JS
I was as a child inspired by Leonardo da Vinci who definitely worked independently in different fields, as a painter, inventor, sculptor and philosopher. When I think about my own fields of interest, I can still relate to Leonardo da Vinci.

When going to art school, drawing a lot of sketches and portraits/landscapes, I realized that my way of sculpting and inventing could be brought to the arts, and that the art scene is freer than I had thought of it and I could use it as a forum for anything I want to do. I have also been or wanted to be a philosopher. Especially now my artistic work has gradually transformed from figure making into something that I would personally call a practical philosophy. Maybe conceptual, but concerning my life and needs. I have the feeling that Leonardo da Vinci did not do anything without the spiritual need or reason for it, an existential urge.

AB & JL
Tell us a bit about your thoughts on the relationship between art and life?

JS
In the way I create and search for my own world, independently from society, I am merging life and art. Involving the concepts of art in my life and vice versa. But I have definitely no plans for success or any career in the art market; I’m only partly working in political relation to it.

I have always done and will hopefully continue doing what I feel like, and I live as much as I can, according to my own ideas. As this school has been rather open about creating ones own philosophy, I have been allowed to believe in my thoughts and that’s how I prefer the art world to function while I’m critical to many demands and capitalistic conventions of this society.

The marriage between art and life has increased for me as I am practically living in the art school, doing things that I need for myself and could also be seen as art. Like tools with many functions. And time after time I realize that the main artwork is myself. I am constantly creating the image of myself who lives, or tries to live in the way that I do in my dreams. I also want to inspire anybody in this way, to open up senses for other realities than the narrow spectrum of science and power.

AB & JL
Artists who try to escape the art world, or set off on great adventures, often find themselves the darlings of the systems they try to escape; Artists like Bas Jan Ader and Lee Lozano come to mind. Will you try to remove yourself from art completely, or is the point to not let the market determine what you make?

JS
Going out of the system must be impossible and out of the art world is none of my wishes. I can truly sense a dream of disappearing like the dream of Bas Jan Aader existing in me too, but either I am placing myself inside or outside; I am always acting in relation to society. The paradox of saying “I am going out!” is more of an expression for my critique against the strict norms of my close surroundings, and my hope to inspire people to care about things more essential than how to fit into norms and rules. I will NEVER let the market determine what is my art, because then it is not my art anymore. I rather try to create my own art world in close relation to the other, which I think people should dare to do more, in whatever profession or hobby they have.

AB & JL
What are you working on in the studio at the moment? What is the next step? Or next vehicle?

JS
My latest project is rather large, in size and in time and there is no end of it for me by showing it in an exhibition, but a work that continues and develops, possibly in ways that I don’t know at the moment. It is definitely a work about myself, and myself in contrast to Swedish society.

I’m making my home, or a tiny space in the form of a wagon that I will live inside, or use in some other unknown way after I have finished art school. Part of the work is to recycle material that has a positive impact on me, spontaneously coming my way, like the wheelbarrow wheels that I found in the dumps, repaired and coated with found old high quality machine paint, and walls and windows from a caravan of 1966 that I deconstructed into thousands of pieces last summer. The wagon will be light and easily moved by me. The plans of how to use it are not clear, but I figure it as one way to avoid the system of landowning.

One summer I will pull my house to an open place near the ocean. There I will start building my workshop/atelier to live in and invent my own airplane and try it on the ocean. If I stumble into too much problems with society I might change ideas into making a boat…

Aileen Burns & Johan Lundh
Varför skapar du konst? Vad drog dig till det här fältet?

John Söderberg
Jag växte upp i en konstnärlig familj. Min far har arbetat som teckningslärare och hjälpte alltid mig och min bror med material och utrymme för konstnärligt skapande. Så på sätt och vis har jag inte dragits till det konstnärliga fältet, utan har alltid varit där, och vetat om konsthistorien, måleri och skulptur. Samtidigt har jag alltid gjort och skapat saker på egen hand sedan jag var ett litet barn. Jag uppfann egna mekaniska föremål och konstruktionstekniker. Merparten av det jag höll på med skulle jag aldrig ha fått för mig att kalla för konst, men jag experimenterade med olika tekniker och stilar som klart och tydligt hörde till konstvärlden, som när jag gjorde kopior av gamla tavlor och figurer jag gillade.

AB & JL
Inspireras du av några andra konstnärer som har försökt bryta ner barriären mellan konsten och livet, eller arbetet och livet?

JS
Som barn var jag inspirerad av Leonardo da Vinci som verkligen arbetade i olika oberoende fält, som målare, uppfinnare, skulptör och filosof. När jag tänker på mina egna intresseområden, kan jag fortfarande relatera till Leonardo da Vinci.

När jag gick i konstskolan och tecknade många skisser och porträtt/landskap, kom jag på att mitt sätt att skulptera och uppfinna kunde infattas i konsten, att konstvärlden är friare än jag hade tidigare trott och att jag kunde använda det som ett forum vad jag än vill göra. Jag har också varit eller velat bli filosof. Speciellt nu när mitt konstnärliga arbete har gradvis förändrats från skapandet av figurer till någonting som jag skulle vilja beskriva som praktisk filosofi. Må vara konceptuellt, men det har att göra med mitt liv och mina behov. Jag har en känsla av att da Vinci aldrig gjorde något utan att det fanns ett spirituellt behov eller anledningen till det, en existentiell strävan.

AB & JL
Kan du säga någonting om dina tankar om relationen mellan livet och konsten?

JS
I och med att jag skapar och söker efter min egen värld oberoende av samhället, blandar jag således livet med konsten. Jag använder konstens koncept i mitt liv och vice versa. Men jag har definitivt inga planer på att ”lyckas” eller att skaffa en karriär inom konstmarknaden; jag arbetar endast delvis politiskt i relation till den.

Jag har alltid gjort och kommer förhoppningsvis att fortsätta göra det som faller mig in. Jag lever, i så stor utsträckning som möjligt, enligt mina egna idéer. Eftersom denna skola har varit någorlunda öppen kring att man skapat en egen filosofi, har jag kunnat tro på mina egna tankar, och det är så jag föredrar att konstvärlden ska fungera då jag är kritisk till många av samhällets krav och kapitalistiska konventioner.

Sammansmältningen av konsten med livet har fördjupats för mig eftersom jag praktiskt taget bor på konstskolan och gör saker som jag behöver för mig själv men som även kan ses som konst. Som verktyg med många funktioner. Och med tiden inser jag att det huvudsakliga konstverket är jag själv. Jag är ständig skapare av bilden av mig själv som den som lever eller försöker leva som jag gör i mina drömmar. Jag vill också inspirera andra på det här sättet, att öppna upp sinnena för andra verkligheter än de smala spektra av vetenskap och makt.

AB & JL
Konstnärer som försöker fly konstvärlden, eller ger sig ut på stora äventyr, blir ofta omfamnade av de system de försöker fly ifrån; jag tänker på konstnärer som Bas Jan Ader och Lee Lozano. Kommer du att försöka avlägsna dig själv från konsten helt och hållet, eller är poängen att inte tillåta marknaden att definiera det du skapar?

JS
Att lämna systemet måste vara en omöjlighet och att lämna konstvärlden är inget jag önskar. Jag kan verkligen känna hur drömmen om att försvinna som Bas Jan Ader finns inom mig också, men vare sig jag positionerar mig själv inuti eller utanför systemet, agerar jag alltid i relation till samhället. Paradoxen i att säga ”Jag är på väg ut” är mer ett uttryck för min kritik av de strikta normerna i mina närmaste omgivningar, och min förhoppning om att inspirera människor att bry sig om något mer väsentligt än att bara passa in i normer och regler. Jag kommer ALDRIG att låta marknaden definiera vad min konst är, för då upphör den att vara min konst. Hellre försöker jag skapa min egen konstvärld i nära relation till den andra, vilket jag tycker människor borde våga göra oftare, oavsett vilket yrke eller hobby de har.

AB & JL
Vad arbetar du med i ateljén för tillfället? Vad är det nästa steget? Eller det nästa mediet?

JS
Mitt senaste projekt är ganska omfattande, både i storlek och i tid och det är inte avslutat när det ställs ut, utan fortsätter och utvecklas, möjligen på sätt som jag inte känner till för tillfället. Det är helt klart ett verk som handlar om mig själv, och mig själv i förhållande eller kontrast till det svenska samhället.

Jag skapar mitt hem eller en liten plats, i form av en vagn som jag tänker bo i, eller använda i något annat hittills okänt syfte efter det att jag gått ut konstskolan. En del av verket är att återvinna material som har en positiv inverkan på mig, som spontant kommer i min väg; som de gamla skottkärrehjulen jag hittade på tippen, reparerade och målade med hittad maskinfärg av hög kvalité, och tak, väggar och fönster från en husvagn från 1966 som jag dekonstruerade till tusentals bitar i förra sommaren. Vagnen kommer inte att väga mycket och kommer att kunna flyttas av mig själv. Planerna för dess användning är än så länge oklara, men jag ser det som ett sätt att undvika systemet med markägande.

En sommar kommer jag att släpa mitt hus till en öppen plats nära havet. Där kommer jag att bygga min verkstad eller ateljé där jag kommer att bo, och uppfinna mitt flygplan och testa det på havet. Om jag stöter på för många problem med samhället kommer jag kanske förändra mina idéer till att bygga en båt.

Biography

John Söderberg, from Stockholm, has studied art for two years at Gerlesborgsskolan in Bohuslän, and five years at Umeå Academy of Fine Arts. His works have been shown at Gerlesborgsskolan, Bohuslän; Liljevalchs konsthall, Stockholm; Redpoint Residency, Barcelona; Teresjkova House, Häädemeeste; the Academy of Fine Arts, Tallinn; and Gallery 60, Umeå.

John Söderberg, från Stockholm, har studerat konst i två år på Gerlesborgsskolan i Bohuslän, and fem år på Umeå Konsthögskola. Hans arbeten har visats på Gerlesborgsskolan, Bohuslän, Liljevalchs konsthall, Stockholm, Redpoint residence, Barcelona, Teresjkova House, Häädemeeste samt på konstakademin i Tallinn, och Galleri 60, Umeå.