Joakim Hansson

In conversation with A. Burns & J. Lundh

i samtal med A. Burns & J. Lundh
joakim_hansson_image_1
joakim_hansson_image_2
joakim_hansson_image_3
joakim_hansson_image_4
joakim_hansson_image_5
joakim_hansson_image_7
joakim_hansson_image_8

Aileen Burns
So, what do you have planned for your MFA solo show?

Joakim Hansson
I will be working with participation culture. Yeah, I will be presenting a number of video works, those video works will also be re-edited by the people who come there, or mixed, or completely destroyed. In the space, I will also be having a show in the context of a party, rave or something like that. There will be really loud music and I will alter the perception of the space of the gallery by releasing smoke and fog or a mist. In the beginning it will be kind of a nice experience and in the end it will perhaps be horrible, we´ll see… Everyone who comes there will be participating in the show as co-creators.

AB
I have the sense that it might go all night, 24 hours.

JH
Yeah, it might. I’ve been thinking of doing it until the police stop it because the neighbors complain.

AB
It is interesting that if you go with the idea that some external force has to come and end it, like the police, then you set-up your own arena in which you have a certain set of codes and then it’s only when another existing superstructure intervenes on your set of codes that it becomes subject to a different set of rules.

JH
I don’t want to give people just a bunch of rules: you can do this and that… Like if they want to paint on the walls and then they want to burn down the building they can but I won’t tell them. I want them to stop respecting the gallery space as such but also to give away the works/material that is shown. Maybe as an institutional critique of the gallery system.

Johan Lundh
So you will show works in this loud and smoky environment. How are visitors going to edit the works?

JH
Yeah, that’s an important challenge.

JL
Just a thought, to tie it back to the core idea, what if they could control all of the other elements in the space? Like with a democratic DJ session, it always turns out to be shit, there are always a few people who fight for control of the music. If you want to invoke that kind of behavior in people, I think it could be really crucial to invite different social groups to participate and then let them run free.

JH
Ha. Yeah, well, there is one rule though; they have to use my music and my videos but they can re-edit it. Also they can of course create completely new works in the space if they so choose.

JL
I think you should remain open to the possibility of some sort of conflict or an awkward situation because the chances are that the art audience will be nice towards your material and nobody will go and trash it like maybe a 16 year old would. Maybe they won’t care that you’re an artist.

AB
After this first event-based show, what happens to the material that is produced by the people who attend?

JH
It becomes the material for my final MFA examination and the catalogue. For the MA group show in Bildmuseet I will be making a clay animation.

AB
And will it relate to the kind of scenarios you’ve been creating or is it a completely new work?

JH
I’m trying to choose which way to go. I am thinking of trying to recreate this event in a claymation or reproducing an event from my past, the one that is the central reason why I even started with art.

AB
Like a biopic. Why claymation?

JH
I like it. It is kind of interesting and also I need to do some pure studio work. I have been so spread out with workshops through the school and external to the school. Claymation is a new technique for me. I hope it turns into something, so that it looks like a children’s movie at least. I can produce maybe five seconds a day so three to four minutes for the show. There will be conversations in the recreated situation. And I will send it to the people who robbed me.

AB
Oh, we don’t know this story about you having been robbed.

JH
I worked for ten years as a security guard and I got robbed twice. In one of the robberies the police caught the guys responsible, and they got sentenced to three to four years in prison. So yeah, I’ve never had any contact with them afterwards but it will be nice actually to talk to them some day.

AB
And why did art appeal in that moment after the robberies?

JH
In high school I studied film and theatre in Hammargymnasiet in Sandviken, and then I wanted to work in that field but instead I drifted into getting a “real” job. When I had this crisis I finally decided I would go back to artistic expression again.

AB
For people working in many other fields it easy to have an identity that is separate from their work. Being an artist is unusual because the identity comes first, before whatever you do to make a living if it’s not your art practice.

JL
It’s the idea of “a calling,” you have no choice but to be an artist, which is of course a romantic notion of art and life.

JH
It is also a lot of bullshit. Well, also I quit the security business 7 years ago.

AB
Will the story involve this episode with the security company?

JH
It’s more like a life-changing event. After the first robbery and then again after the second, I realized that I needed to get out of this life. And it’s why I started studying art again, it lead me to this situation I am in today.

JL
How do you think this film relates to what you’re doing now, with the participatory editing event, and to what you will do afterwards? You are learning an entirely new technique, are you going to use it again?

JH
I don’t feel a pressure for a brand or a style. The style is really more to do with theme than look. The participation culture project and the claymation also relates to my fear of losing control. I am trying to get over that, and think I have started to. The robbery was actually the first time I completely lost control over a situation. I thought I was gonna die there that night 13 years ago and there was nothing I could do about it.

JL
Unlike the first project you describe, the work for Bildmuseet is interestingly traditional in both theme and material. The two projects seem to be at each end of a pretty broad spectrum.

JH
Well this is really the point. I’m now finishing my studies and so I think it is good for me to reflect on this thing that I never really took care of in my mind. If it takes three months to recreate this thing, it may really give me time to reflect and take me somewhere new.

JL
It might be interesting to let other people finish your story for you, connect it more to what you’ve done in the past, collaborations. I think it’s good that it starts with you but remember that it doesn’t have to end with you.

JH
I won’t order all the materials for the claymation until after the examination of the participatory culture project because I am still open. And also I’m impulsive. I have always been so careful, it had to be ”perfect”. Working in groups, like for instance in the ongoing project ”Eine Kleine Disko” which I started together with Rasmus Hedlund and Peter Rosvik in Finland 2006, has opened up my mind to letting audiences into the creative process to do what they want and to co-create.

Aileen Burns
Berätta, vad har du planerat för din MFA utställning?

Joakim Hansson
Jag kommer att arbeta med deltagarkultur. Ja, jag kommer att presentera ett antal videoverk, och dessa videoverk kommer också att omredigeras av besökarna, eller sammanblandas eller förstöras helt. I utställningsrummet kommer jag även att iscensätta en rave eller en fest av något slag som en del av utställningskonceptet. Det kommer att vara riktigt hög musik och jag kommer att ändra perceptionen av gallerirummet genom att släppa ut rök eller dimma. I början kommer det att säkert vara en trevlig upplevelse och i slutändan kommer det kanske bli hemskt, vi får se… Alla besökare kommer att delta som medskapande av utställningen.

AB
Jag får känslan av att det kommer kanske att pågå hela natten, 24 timmar.

JH
Ja, kanske det. Jag har funderat på att låta det fortsätta tills polisen sätter stopp för det på grund av klagomål från grannarna.

AB
Det är intressant att om du följer idén att någon extern kraft som polisen måste komma och sätta stopp för det, då skapar du din egen arena där du har en egen uppsättning koder och det är endast när en annan befintlig struktur inkräktar på din uppsättning koder som det blir underordnad ett helt annat regelverk.

JH
Jag vill inte bara ge människor en massa regler: du får göra si och så… Så om de vill måla på väggarna och sen bränna ner hela huset så får de göra det men jag tänker inte berätta det för dem. Jag vill att de slutar respektera gallerirummet men jag vill även ge bort verken och materialet som ställs ut. Kanske som en institutionell kritik av gallerisystemet.

Johan Lundh
Så du kommer att visa dina verk i denna högljudda och rökiga miljö. Hur ska besökarna kunna redigera verken?

JH
Ja, det är en viktig utmaning.

JL
Bara en tanke för att återknyta till den centrala idén, hur skulle det vara om besökaren kunde styra och bestämma över alla de andra momenten i rummet? Som med ett demokratisk DJ situation; det brukar alltid bli skitdåligt, och ett fåtal människor slåss för att bestämma över musiken. Om du vill väcka det slags beteende hos människor tycker jag att det är nog väldigt viktigt att bjuda in människor från olika sociala grupper och sammanhang och sedan låta dem släppa loss totalt.

JH
Ha. Ja, men det finns faktiskt en regel; de måste använda min musik och mina videoverk men de får omredigera dem. De kan också skapa helt nya verk i rummet om de så vill.

JL
Jag tycker du borde vara öppen för möjligheten att något slags konflikt eller obekväm situation kommer att uppstå eftersom det är en god chans att konstpubliken kommer att vara väldigt snälla mot ditt material och att ingen kommer att förstöra det som en 16åring kanske skulle göra. Kanske bryr de sig inte att du är en konstnä r.

AB
Efter denna första evenemangsbaserade händelse, vad kommer att hända med materialet som produceras av människorna som deltar?

JH
Det kommer att fungera som arbetsmaterialet för både min slutgiltiga MFA bedömning och katalogen. För det första MA grupputställningen på Bildmuseet kommer jag att skapa en leranimation.

AB
Och kommer det att relatera till de scenarier du har skapat eller är det ett helt nytt verk?

JH
Jag försöker välja vilken riktning att ta. Jag funderar på att försöka återskapa det planerade evenemanget som en leranimation eller att återskapa en händelse från mitt förflutna, en händelse som var det centrala anledningen till att jag ens började arbeta med konst.

AB
Som en biopic. Varför leranimation?

JH
Jag gillar det. Det är ett intressant medium och jag behöver göra en del renodlad ateljéarbete. Jag har arbetat på ett väldigt utspridd och spretigt sätt med workshops både i skolan och externt. Leranimation är ett nytt medium för mig. Jag hoppas det blir något av det så att det åtminstone ser ut som en barnfilm. Jag kan producera fem sekunder per dag så det kommer att bli mellan tre till fyra minuter för utställningen.

Situationen som jag kommer att återskapa kommer att inkludera samtal. Och jag kommer att skicka det till de människor som rånade mig.

AB
Ah, vi känner inte till den här berättelsen om att du blev rånad.

JH
Jag jobbade som säkerhetsvakt i 10 års tid och jag blev rånad vid två tillfällen. Polisen fick tag i killarna som utförde det ena rånet och de dömdes till 3-4 års fängelse. Ja, jag har aldrig haft någon kontakt med dem efteråt men det vore bra att faktiskt prata med dem någon gång.

AB
Och varför var konsten så lockande efter rånen?

JH
Jag gick på Hammargymnasiet i Sandviken och studerade film och teater. Jag ville arbeta i det fältet men istället hamnade jag i ett ”riktigt” jobb. När jag genomgick denna kris beslöt jag att återvända till mitt konstnärliga bana.

AB
Det kan vara lätt för människor som arbetar i andra fält att separera deras identitet från deras arbete. Att vara konstnär är ovanligt för att identiteten kommer först, före vad man har för inkomstkälla om det inte är det egna konsten.

JL
Det är den här idén om ”ett kall”, att man inte har ett annat val än att vara konstnär, vilket är förstås ett väldigt romantiskt sätt att se på både konsten och livet.

JH
Det är också en massa skitsnack. Hursomhelst, jag lämnade säkerhetsbranschen för 7 år sedan.

AB
Kommer berättelsen att inkludera den här episoden med säkerhetsbolaget?

JH
Det är mer som ett slags livsomvälvande händelse. Efter det första rånet och igen efter det andra rånet fick jag en insikt om att jag behövde lämna det där livet. Och det var därför jag började studera konst igen, det var det som tog mig till situationen jag befinner mig i idag.

JL
Hur tror du att filmen relaterar till det du gör just nu med det deltagarinriktade redigeringsevenemanget, och till det du kommer att arbeta med efteråt? Du lär dig en helt ny teknik, kommer du att använda dig av den igen?

JH
Jag känner ingen press att använda mig av en specifik stil eller etablerat form. Stil har mycket mer att göra med teman än utseende. Den deltagarinriktade projektet och leranimationen relaterar även till min rädsla av att förlora kontrollen. Jag försöker komma över detta, och jag tror att jag har kommit en bit på väg. Rånet var faktiskt det första tillfället där jag helt och hållet tappade kontroll över en situation. Jag trodde jag skulle dö den där natten för 13 år sedan och det var ingenting jag kunde göra åt det.

JL
I motsats till det första projektet, verkar det som att verket för Bildmuseet är ganska traditionell både vad gäller tema och utförande. Dessa två projekt verkar vara vid ytterligheterna av ett ganska brett spektrum.

JH
Ja, det är ju det här som är själva poängen. Jag avslutar mina studier och tycker att det är positivt att reflektera över denna händelse som jag aldrig riktigt bearbetade för mig själv. Om det tar tre månader att skapa verket kommer det kanske att verkligen ge mig tid att reflektera och ta mig till en ny plats.

JL
Det kanske är intressant att låta andra människor avsluta ens berättelse åt en, att koppla den mer till det du gjort förut, samarbeten. Jag tycker att det är bra att det börjar med dig, men kom ihåg att det inte behöver sluta med dig.

JH
Jag kommer inte att beställa all material till leranimationen tills efter bedömningen av det deltagarinriktade projektet eftersom jag är fortfarande öppen. Och impulsiv. Jag har alltid varit så försiktig, saker skulle alltid vara perfekta. Grupparbeten, exempelvis det pågående projektet ”Eine Kleine Disko” som jag startade tillsammans med Rasmus Hedlund och Peter Rosvik i Finland 2006 har gjort mig mer öppen för att låta publiken delta i den kreativa processen och göra vad de vill.

Biography

Joakim Hansson was born in Hofors, Sweden, in 1974, but is now not based in any particular place. He received his Master’s of Fine Arts degree from Umeå Academy of Fine Arts in 2012, and a Bachelor’s of Fine Arts from Novia University of Applied Sciences Fine Arts department in Finland 2010. He has shown at Fotografins Hus, Stockholm; Galleri G18, Helsinki; Galleri Ikon, Stockholm; Platform, Vasa; T.e.h.d.a.s ry, Björneborg; Lapua Photographic Museum; 11th Istanbul Biennial; Kulturkiosken, Gävle; Vasa Konsthall; Elverket, Ekenäs; Estonian Art Academy, Tallinn; Royal Academy of Fine Arts, Copenhagen; Teresjkova House, Häädemeste; Galleri Maskinen, Ume;, Eine Kleine Disko nomadic performance festival; redPoint Gallery, Barcelona; Bildmuséet, Umeå; Galleri G60 c/o Verkligheten, Umeå; and Ribermusica festival de Tardor, Barcelona. He has also participated in the following film festivals; Non-stop Film Festival, Nürnberg, Vasa Wildlife Film Festival, Vasa, and Videogud, Gävle. Joakim is also the co-founder of Eine Kleine Disko (2006-Ongoing) and was project leader for the artistic research project Maskinen, financed by Umeå University (2011-2012). In 2008 he was appointed "artist of the year" in the municipality of Jakobstad.

Joakim Hansson har ingen speciell bas, men han föddes i Hofors 1974. Han studerade på Fotoskolan i Stockholm mellan 2005-2006. Han tog sin kandidatexamen i bildkonst vid Novia University of Applied Sciences i Finland 2010 och Master i fri konst från Konsthögskolan i Umeå 2012. Hans arbeten har bl.a visats på Fotografins Hus Stockholm, Galleri Ikon, Stockholm, Platform, Vasa, T.E.H.D.A.S ry Björneborg, Lapua Fotomuseum, 11th Istanbul Biennial, Kulturkiosken, Gävle, Vasa Konsthall, Elverket/Pro-Artibus, Ekenäs, Estllands Konstakademi, Tallinn, Kungliga Konstakademin, Köpenhamn, Teresjkova House, Häädemeeste, Galleri Maskinen, Umeå, Eine Kleine Disko, nomadisk performancefestival, redPoint Gallery Barcelona, Bildmuseet, Umeå, Galleri 60, c/o Verkligheten, Umeå, Ribermusica Festival de Tardor, Barcelona. Hans arbeten har även visats på följande filmfestivaler: Non-Stop Filmfestival Nürnberg, Vasa Wildlife Filmfestival, Videogud, Gävle och ett flertal av hans filmer har visats i Finsk Statstelevision. Joakim är även en av grundarna av Eine Kleine Disko år 2006 han har även varit projekt ledare för det konstnärliga utvecklingsprojektet "Maskinen" finansierat av Umeå Universitet 2011-2012. Joakim utsågs till årets konstnär i Jakobstad 2008.